Lördag morgon möttes vi vid färjeläget i Grisslehamn och tog båten över till Åland. Vi blev nästan 20 personer. Joachim hade kört ända från Göteborg för att vara med i klubbens andra Vmaxstege. Båtresan tog två timmar så vi hann med att äta lunch och koppla av på soldäck i sensommarvärmen. Väl framme checkade vi in på campingen. Där fick vi sällskap av Niclas Hallgren från Finska Vmaxklubben, och sedan tog Patrik oss med på en åktur. De Åländska vägarna är fina och inbjuder till hojkörning av det mer inspirerade slaget. Man får se upp för länsman bara, fortkörning kan bli dyr. Vi stannade till för en fika, fortsatte till Mariehamn och sedan var det dags att låta besiktiga hojarna inför tävlingen.

Grisslehamn	Ombord på färjan	Fikapaus...	...eller sovpaus för somliga

Besiktningen höll på att bli en riktig rysare. Våra tidigare erfarenheter från Bikeweekend samt tävlingsledarens löfte om en enklare kontroll spelade alls ingen roll tyckte herr besiktningsförättare. Helt plötsligt krävdes integralhjälm, ryggskydd, luftventilhattar i metall samt silikon på oljepluggen. Dessutom begärde han att hojarna skulle låsas in i depån över natten, trots att vi hade 3 mil till campingen, trots att vi skulle köra bracket och bara mot varandra. Det började bli sent, vi var hungriga och funderade på att strunta i hela rejset. Med löfte om att åtgärda "bristerna" innan rejset fick vi till sist åka därifrån. Alla restauranger runt campingen hade då stängt eller var fullbokade så middagen fick bestå av takeaway hamburgare från det lokala gatuköket. Burgarna var dock inte så tokiga, och efter några öl var humöret tillbaks igen. Det kletades silikon på oljepluggar och tejpades startsiffror. Kvällen förlöpte som vanligt i trevligt sällskap. Sedan åkte öronpropparna in för att säkra sömnen i de snarkmullrande små 4-bäddsstugorna.

I Mariehamn	Besiktningen	Stackars Brummis missuppfattade var silikonet skulle appliceras	Myskväll på campingen

Efter frukost bar det så iväg till Mariehamns flygplats för förarmöte. Därefter förberedelser, taktik-, teknik- och allmänt snack. Sedan väntan...

Söndag morgon i depån	Brummis rättar till misstaget	Förarmötet	Ready to rumble

Flera klasser skulle köras, både bil och MC, tror det var lite över 80 ekipage. Elva Vmaxar deltog i stegen, övriga i sällskapet följde med som "mekaniker". Snart var det dags för första kvalificeringsrejset, dags att omsätta teori i praktik. Adrenalinnivån steg ju längre fram i kön man kom.

Min tur - funktionären vinkar, fram och värma däck, rullar försiktigt fram till fotocellerna, hojen bredvid rullar fram, varvar motorn, möter med kopplingen, granen börjar ticka ned - och så iväg. Full gas, kryp ihop, kolla varvtalet och växla på rätt ställe. Maxen varvar villigt, allt går mycket lättare och mer odramatiskt än jag trodde det skulle göra när de 400 metrarna susar förbi. Det är nog mer själva tävlingsmomentet och publiknärvaron som orsakar ståpälsen...

När alla kört är det återsamling i depån och när hjälmarna åker av ser man stora leenden överallt. "Det här var ju skitkul!" Efter varje runda fick vi våra tidkort och delade erfarenheter. "Högra banan är hal, bakdäcket släpper hela tiden", "Kolla högra gummispåret, där hade jag grepp". De flesta av oss var nybörjare och flera rejsade för första gången. Starterna var lurigast. Mycket bakhjulsläpp, framhjulslyft och några motorstopp (!) men alla hade jättekul.

Stefans lustgasbestyckade Max	Niclas och hans sällskap	Line-up för första kvalificeringsrejset	Brummis v/s Joachim
Kim v/s Anders	Erik v/s Per	Stefan värmer däck	Peter v/s Stefan

Vi hann med tre kvalificeringsrepor var och sedan började själva tävlingen. Eftersom det dragit ut på tiden så blev det ingen lunch. Vi hade nog hunnit men funktionärerna kunde inte lämna besked så ingen vågade lämna depån och riskera att missa rejset...
Vi körde s.k. Bracket Racing - utifrån resultatet på träningsreporna bestämmer varje förare sin egen dial-in tid som man sedan inte får understiga. Kör man fortare blir det s.k. Breakout och man förlorar oavsett om man var först i mål. Man rejsar två och två, den med högst dial-in får ett försprång motsvarande tidskillnaden och först över mållinjen vinner.
Tiderna låg runt 12 sekunder för de flesta och sluthastigheterna runt 180. En av Vmaxarna presterade tävlingens snabbaste reaktionstid - 4 tusendelar. Det kan förstås ha varit lite tur inblandad ;-)

Tider och starttekniker var heta samtalsämnen mellan reporna	Lång väntan i värmen	Brummis, Jens och Lasu redo för ännu en repa

Till sist återstod endast två förare. Jens Gran på vänster bana, dial-in 11 blankt. Anders Wallén på höger bana med dial-in 11.55. Anders start ser inte helt klockren ut, en halv sekund senare drar Jens iväg och när de närmar sig mållinjen kommer Jens ikapp och förbi. Men, när de lite senare återvänder får Jens en överraskning - det hade gått fortare än han trodde, tiden blir dagsbästa 10.822 och innebär Breakout, dvs förlust. Slutställningen blev 1:a - Anders Wallén, 2:a Jens, 3:a Stefan och 4:a Anders Lasu. Prisutdelning hölls utanför flygfältet och alla fyra fick pokaler.
Efter en hel dag på banan utan mat var läget akut så vi styrde Maxarna mot en pizzeria, sedan mot färjan och vem mötte vi väl där om inte besiktningsmannen med sin Africa Twin. Diskussion utbröt förstås men vi kom inte överens den här gången heller.
Det var ett utmattat men nöjt gäng som sedan häckade i båtens cafeteria. När vi kom till Grisslehamn hade mörkret lagt sig. Vi körde i samlad trupp hemåt och skildes längs vägen.

Prisutdelningen	Lyckliga pristagare	I väntan på färjan. Besiktnings-mannens Africa Twin

Sammanfattningsvis en riktigt lyckad helg. Åland är värt en resa enkom för hojåkningen och landskapet, dragracing är kul var som helst. Räkna med att det blir fler gånger!

Resultat och tider dyker antagligen upp här vad det lider

Stort tack till:
Jens Gran som organiserade helgens övningar
Patrik som guidade och fixade