Efter att under några år besökt träffar i Sverige och Belgien började Bent Bones Olsen att smida planer på en Vmaxträff i sina hemtrakter i Nordnorge. Sommaren 2004 var det äntligen dags.
Årets hojsäsong hade varit minst sagt blöt och färden norröver började med regn strax norr om Uppsala, men efter första övernattningen i Umeå kom solskenet och det höll i sig under resten av resan.
E4:an norrut är inte Sveriges mest inspirerande hojväg, istället fick man roa sig med att gissa hur långt vi skulle hinna innan någon fick bensinstopp... När vi tagit av på E10:an gällde det att hålla utkik efter renar och det blev lite spännande några gånger... Vi stannade till för att ta en titt på Hakkas och Jukkasjärvi.
Dag tre hälsade vi på hos Svinkallt MC i Kiruna innan vi startade den sista och ganska korta etappen till Bjerkvik. Efter Kiruna ändrade landskapet karaktär och det var vackert att skåda Torne Träsk. Vi stannade för lunch i Abisko vid Lapporten innan vi fortsatte över gränsen.

Regnställ på	Bensinstopp...	Mr. X luftar fötterna i Hakkas
En klassiker	En dos kultur i Jukkasjärvi	Torne Träsk

Torsdag eftermiddag rullade vi in på träffområdet där Bent och Elin hälsade oss välkomna. De hade samlat ett stort gäng glada entusiaster för att genomföra träffen. Allt var otroligt väl ordnat och ingenting saknades. Det kändes som om hela byn var på fötter för att hjälpa till. Programmet var fullspäckat med en buffét av aktiviteter - hojturer, sightseeing, fisketurer, paragliding m.m. På festplatsen fanns partytält, barer, snabbmat, liveband mm

Fredag förmiddag	Utanför krigsmuséet i Narcik	Enigma - tysk krypteringsapparat från andra världskriget	Utsikt över Narviks hamn

Fredag förmiddag körde vi till Narvik för att gå på krigsmuséet och höra om de hårda strider som utspelades i bygden under andra världskriget. Därefter åkte vi linbana upp på fjället för att se på den magnifika utsikten över fjorden och ta en fika. Eftermiddagen ägnade några av oss åt fjordfiske. Fisketurerna var väldigt populära och flera båtar tog ut det ena fiskesällskapet efter det andra dagarna i ända. Det var privatpersoner som ställde upp helt gratis på sin fritid för att göra en insats.

Fångsten kunde man tillreda på grillen och det var väldigt uppskattat med purfärsk fisk. Det gick även att köpa valbiff från grillköket, en delikatess enligt många. På kvällen dukades det upp med "special dinner" för de som förbokat. En ambitiös buffet som alla var mycket nöjda med. Senare drog underhållningen igång med DJ och bar.

Från toppen av berget kunde man se Bjerkvik	Tillbaks på festplatsen	Fisketur på fjorden	Rekordfångsten - en torsk på tolv kilo
Stig Bolås turbomax	Finsk touringmax	Nästan midnattssol	Finske ordföranden AriMax tar ton

Lördag förmiddag åkte vi iväg på en längre hojtur i de vackra omgivningarna. Eftermiddagen spenderades i den gassande solen på festplatsen. Det bjöds på hanggliding-uppvisning och man kunde även prova på att tandemhoppa med paraglider. Stig Bolås rastade sin turbohoj och Bent Bones burnade inför kamerorna.

Många Maxar på parkeringen	Festplatsen låg vid foten av ett högt berg	Hojtur lördag fm	Pittoreskt värre i Ofotfjorden
	Fikastopp	Bent bränner gummi

Lördag kväll var det dags för "scrapheap challenge". Ett Svensk/Danskt lag ställde upp mot det Finska laget och uppgiften bestod i att snabbast möjligt montera varsin nedplockad bil och köra några meter. Dessvärre nådde vi inte ända fram och Finnarna tog hem segern med någon minuts marginal. Som bonus demonstrerades att en Peugotmotor är tåligare mot övervarvning än man skulle kunna tro, även när kylvatten saknas. Till sist skar motorn ihop och då var det lika bra att avsluta jobbet. Den stackars bilen blev alldeles platt.
Kvällen fortsatte med prisutdelningar - längsta färd till träffen, snyggaste Vmaxen (vanns av Bent), bästa originalhoj mm. DJ och Liveband spelade upp och festen fortsatte in på småtimmarna. Även om perioden med midnattssol var över så förblev det ändå ljust dygnet runt.

Jan och Kirsten från Danska klubben	Det svensk-danska laget		Hur man havererar en motor
		Bob från Belgien vann priset för längsta färd till träffen	Belgarna ger sig av

Söndag förmiddag påbörjade de flesta sin hemfärd. Vi var några stycken som beslutat att ta en längre omväg hem. Vi styrde så kosan ut mot Lofoten för att övernnatta i en liten by vid namn Tyskhella. Vägen var perfekt för inspirerad hojkörning och omgivningen vacker.

Lofoten	Sortlansundet	Tyskhella	En av de många färjeturerna

Från Lofotoen fortsatte vi längs Kustriksväg 17 www.rv17.no - en fantastiskt vacker, kurvig och underhållande väg. Väl värd en omväg. Färden gick över många färjor och genom många och långa tunnlar, samt över öar och broar. Vi gjorde en avstickare till Engelöya för att titta på ruinerna från de stora Adolfkanonerna och en sandstrand som vi hört skulle vara fin

Engelöya	Modell av Adolfkanonerna	Kanonen skrotades på 60-talet, endast fundamentet står kvar

Vädret var strålande och vi njöt i fulla drag av de sparsamt trafikerade och välskötta vägarna. Vi övernattade i Saltströmmen, en plats som är berömd för att ha världens starkaste tidvattensströmmar. Färden fortsatte söderut och vi stannade till för att beskåda svartisen.

	En ganska lång tunnel	Saltströmmen
Svartisen

När vi passerat polcirkeln kändes det som om vi nästan var hemma. Vi bestämde oss för att ta en titt på Trollstigen. I Valldal tog vi in på ett trevligt värdshus som varmt kan rekommenderas. På morgonen åkte vi turistfärjan som tog oss längs fjorden till Geiranger, en intressant och trevlig liten tur.

Trollstigen	Trollstigen sedd från toppen		Värdshuset i Valldal
Fjordfärd	Geiranger	Utsikt från "Ørneveien"	Nöjda och glada efter 400 mil i sadeln

Vi övernattade i Kongsvinger innan vi tog oss över gränsen till Sverige. På vägen hem passade vi på att hälsa på våra klubbkompisar Haiko och Marie i Grums.

Avslutningsvis vill vi tacka Bent, Elin och alla deras vänner för en otroligt ambitiös fest. Det var något alldeles utöver vad man är van vid, ni skämde verkligen bort oss. Om ni någonsin får för er att arrangera träff på nytt är jag säker på att alla vi som var där återvänder. Och om ni inte gör det så kommer vi ändå, bara för att få uppleva vägarna, omgivningarna och den vänliga atmosfären igen. Det är bara att hoppas på att vädret kan bli lika bra en gång till. Till er som var annorstädes - ni missade något...