Putte, Belgien 16-18 augusti
2002
Årets Belgiska träff var en riktigt höjdare med rekordstort skandinaviskt deltagande varav nio Maxar från Svenska klubben. Onsdag kväll övernattade vi i Malmö. Jag, Olle och Gustav mötte upp Tord på Blå Caféet i Lomma och därifrån körde vi till Burger King vid Mobilia som varje onsdag är en stor samlingsplats för traktens hojar. Vi var säkert tio Maxare som träffades och snackade en stund. Lite senare tog vi småvägarna till Sjöbo för att kolla in streetrace på flygrakan. Många hojar men det var inte så mycket till race bland all biltrafik. När det mörknade skildes vi åt. Torsdag eftermiddag kom Lasse, Henrik och Magnus. Via Öresundsbron körde vi hem till Danska Vmaxklubbens ordförande Jan Dirchsen och hans fru Kirsten. De dukade fram rejält med färdigbredda mackor, läsk, öl och kaffe så vi fikade och bekantade oss i eftermiddagssolen. Efter en stund ver det dags att lasta in våra packväskor i Danskarnas följebil och sätta kurs mot Rödekro på Jylland strax före Tyska gränsen dit vi inbjudits för övernattning. (Klicka för större bilder)
I Rödekro bodde vi hemma hos Torkhild och Anita som bjöd på välkomstöl. Resten av gänget hade redan anlänt, utom Bent "Bones" som körde ända från Narvik i Nordnorge. När vi slocknade framåt midnatt hade han fortfarande 20 mil kvar... Alla 17 hojarna plus några till fick plats i deras enorma garage. Fem på morgonen stod reveljen, en god och stärkande frukost serverades och snart bar vår skandinaviska Vmax-kortege iväg, 17 hojar och två skåpbilar - 75 mil till Putte. Morgonsolen värmde, trafiken var hyfsat sparsam och snart var vi på Autobahn. Danskarnas ledarhoj som var GPS-utrustad guidade oss genom vägnätet och såg till så att vi inte missade några avfarter. Trots trafiken gick det riktigt bra att hålla samman gruppen. Bilförarna gjorde ett styvt jobb och hängde med bra hela tiden. Var femtonde mil blev det tankstopp med bensträckare och vätskekontroll. En kraftig värmebölja låg över hela Europa så för varje minut blev det allt svettigare.
Fredag eftermiddag var vi så framme
vid festplatsen, en idrottsanläggning som skärmats av för
ändamålet. På vägen in mötte vi Kim, Brummis
och Haiko m. dotter som kört ned på egen hand. Vi parkerade
hojarna, checkade in på vandrarhemmet och efter en välbehövlig
dusch fick vi äntligen svalka strupen. Dessvärre serverades
öl, vatten och alla annan dricka i små 25cl plastglas. Solen
gassade hela tiden, det måste varit över 30 grader, och gjorde
det omöjligt att förirra sig alltför långt ifrån
baren aftersom man var tvungen att fylla på de små glasen
ofta. Som tur var var ölen inte särskilt alkoholstark, annars
hade man nog blivit lite yr i mössan.
Lördag morgon efter frukost gick vi runt och kollade in hojar igen. Fler och fler anlände hela tiden. Några vmaxspecialister (bl.a. BRM/Evo-Tec, Techno-Bike, Henny Raats) hade montrar där de ställde ut hojar och hade delar av sitt sortiment till försäljning. Första punkten på programmet var kortege/utfärd i omnejden. Några hundra hojar ställde upp och drog iväg i den stekande solen. Belgiska klubben stod som vanligt för exemplarisk kortegeorganisation med ett 10-tal funktionärer i oranga västar som agerade trafikpoliser och såg till att hålla vägen fri. Utfärden gjorde ett uppehåll vid en liten sjö där de som ville kunde bada. När vi åkte tömdes parkeringen nästan, men när vi två timmar senare återvände var den redan nästan full igen. Fler hojar att titta på - bl.a. März med sin osannolika och mycket välbyggda Enduro-Max och Bad Max som hade tagit med sig några låga & långa byggen.
Lite senare var det dragracingtävling på villagatan utanför
träffområdet som helt enkelt spärrats av. Vem som ville
fick ställa upp och rejsa så mycket man orkade. Den korta banan
kantades av träffdeltagare bakom kravallstaket och nyfikna grannar.
Bad Max med sin värstinghoj "Men's Toy" - kedjedriven,
utrustad med 250-bakdäck och förlängd sving samt lustgas,
fick snabbaste tiden, men en Ungersk Maxare med till synes originalhoj
knep flest applåder genom att vinna nästan alla sina rejs.
Betongunderlaget lutade och gav "lagom" grepp - några
gånger såg starterna ganska vådliga ut.
Efter ytterligare någon timme spärrades
vägen av igen och det bjöds på stuntuppvisning - skickliga
förare gjorde wheelies, stoppies och diverse andra tricks. De avrundade
det hela med burnouts tills däcken exploderade.
Kvällsunderhållningen startade med prisutdelningar - Bad Max vann dragracingen, Bent "Bones" med sina 2789 km vann priset för längst körda distans till träffen, Tyska klubben fick pris för flest antal deltagare på träffen. Den mest prestigefyllda trofén - folkets röst på snyggaste hojen - blev snopet nog inte utdelad eftersom både 1:a och 3:e pristagarna ej var närvarande vid utdelningen och endast de närmast sörjande visste vilka hojar som doldes bakom de utropade registreringsnumren. 2:a pris däremot gick mycket välförtjänt till Paul "Tash" Roberts som blev så glad att han genast gick med i VMCS :-) En av de Ungerska Maxarna bjöd på burnout-uppvisning. Han började med att skriva "VMAX" på asfalten och fortsatte sedan att sladda runt tills däcket exploderade till allas stora förtjusning. Kvällen fortsatte som dagen innan med pilsner och mingel fast kanske lite mer avslaget - de många milen, sömnbrist och hettan började ta ut sin rätt. Disco och striptease avrundade kvällen.
Söndag efter frukost packades hojarna och det bar iväg. Några åkte med danskarna direkt hem och andra tog några dagars semesteråka i Europa. Sammanfattningsvis en mycket givande helg med trevliga människor och många intressanta Vmaxar och detaljer att titta på. Toppenväder - nästan för bra. Stort tack till Vmax Club Danmark, särskilt Jan och Torkhild med
familjer, för ett strålande arrangemang runt nedfärden!
Ni skämde verkligen bort oss. Vi ser fram emot att träffas igen. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||